SOFIA I USA

Så har man äntligen firat den mest amerikanska högtiden. Hela veckan har jag fått frågor hur jag brukar fira thanksgiving och amerikanarna blir alltid lika förvånade och förskräckta när jag berättar att vi inte firar deras favorithögtid. Sedan kan man ju alltid undra varför amerikanrna tror att vi europeer skulle fira att the pilgrims gav amerikanarna mat. Eller hur det nu var. Fast det tänker de inte riktigt på såklart. 

Igår åkte hela familjen up north för att de ville ha chans att jaga tidigt på morgonen innan firandet. Efter jagandet åkte vi till Jackies aunts hus (tror jag). Det var ett väldigt lantligt ställe, omringat av åkrar och inga andra hus så långt ögat nådde. Huset var fyllt med traktorer i alla dess former, ÖVERALLT verkligen!  Detta lilla hus fylldes snabbt på med människor som strömmade in. Jag hälsade på flera men namnen fastnade aldrig riktigt. Och hur alla var släkt med varandra fick jag heller inte riktigt klart för mig. Det verkade som att många inte ens var nära släkt utan typ kusiners kusiners barn. De träffas under Thanksgiving och inget mer typ. I alla fall så lever deras gammelmormor fortfarande och hon verkade pigg för sin ålder. Hon var jättesnäl och ville prata med mig hela tiden. Och när hon pratade böjde hon sig framåt så hennes huvud var ett par centimeter från mig (jag skämtar inte). Anledningen till varför amerikaner älskar Thanksgiving så mycket verkar vara av två anledningar. Maten och ledigheten. (Kanske att man träffar släkten också, fast det är jag inte lika säker på). Mat i mängder fanns det såklart. Turkey, mashpotatoes, swedish meatballs (smakar ej svenskt), sallader, pumpkin pie och massa mer. Maten var okej, men inte supergod och turkeyn var ganska torr faktiskt. Efter maten gick alla barn/ungdomar/kusiner ut för att ha snöbollskrig. Sedan var det över. Vi åkte tillbaka till stugan för att de ville jaga lite mer såklart och sedan åkte vi hem. Det var min Thanksgiving det.

HAPPY THANKSGIVING!