2O1O
Det som gör mig ledsen när jag tänker på mitt år i USA är alla underbara vänner jag redan börjar tappa kontakten med. Jag växlade lite julklappar med värdfamiljen men vi har inte snackat mycket sedan jag kommit hem. Skypat en del med Jake som går på college nu. Han verkar ju leva det collegeliv man ser på filmer. No surprise. Jag har skypat med några fler nära vänner, men det blir mycket krångel. Jag har inte snackat med några av mina absolut närmsta vänner sedan i somras. Skamligt. Dock anser jag inte att skulden ligger på mig. Jag vågade aldrig riktigt hoppas på att mina vänners försäkran om att komma hit i sommar skulle bli verklighet. Och det har det inte heller blivit.
Kort och gott. Jag ångrar inte min fantastiska resa men på något oundvikligt sätt bleknar minnerna sakta med säkert och det känns som att livet jag under ett års tid byggde upp i USA försvunnit. Sorgligt. Men kanske ofrånkomligt. Kommer jag någonsin träffa mina amerikanska vänner igen? Kommer jag att återvända?
Tankar & Känslor
Nu var det ett tag sedan jag skrev.. Jag har fått frågor om hur det känns att vara hemma och vad som var bäst och sämst med mitt utbytesår som jag tänkte besvara.
Ibland tycker jag det känns konstigt att man är hemma igen och bara fortsätter på samma sätt som man alltid gjort. Mitt liv i Sverige pausades för ett år och nu fortsätter det. Inte mycket förändringar alls. Och det känns verkligen inte som att jag bott i USA i ett helt år. Jag är glad att jag tagit fotat en del och spelat in videos så att jag kan titta tillbaka på allt och minnas det helt annorlunda liv jag levde i USA. Jag längtar jättemycket tillbaka till mina vänner och det amerikanska livet. Men på samma gång känner jag en slags lättnad att vara hemma igen och slippa bekymmra sig om allt annorlunda och kulturkrockar. Jag är bara förvånad över att allt så snabbt faktiskt gick tillbaka till det vanliga. Jag har inte missat mycket här hemma. Men har snabbt insett att mellan augusti 2008 och juni 2009 har jag inte mycket koll på vad som hänt i världen och speciellt inte i lilla Sverige. Jag får så mycket mer information om läget i världen här i Sverige än i USA där man lever nästan helt isolerad från världen utanför. Det som också börjat bekymra mig en del är att hålla kontakten med vänner faktiskt är svårare än man tror. Tidsskillnaderna försvårar det också.
Vad som var bäst med mitt år som utbytesstudent är svårt att säga. Många saker. Jag behärskar nu att prata ett språk flytande utan problem och jag har blivit mer självständig. Att leva i ett annat land hos en familj med annan kultur och andra värderingar har varit intressant och väldigt lärorikt. Detta fick jag på grund av att jag verkligen kastatades rakt in i det amerikanska familjelivet och fick pröva på hur deras vardag ser ut. Och det är värt mycket. Den amerikanska skolan är en upplevelse i sig med school spirit, skolsporter, danser och andra arrangemang. En annan bra sak med året är de resor jag hade turen att få göra. Att få uppleva Hawaii är oförglömligt, och även att få besöka flera av USAs stater och städer.
Det sämsta med utbytesåret är lite svårare att säga. Det är väldigt individuellt och för mig har det mycket med min värdfamilj att göra. Det var mycket positivt med familjen men också mycket negativt. Att få dela rum med någon man inte kommer så bra överens om var väldigt jobbigt och likaså kulturkrockar. De levde ett så annorlunda liv från mitt. Men man lärde sig också mycket av detta. En annan dålig sak var att man som utbytesstudent har så mycket regler att hålla sig till. Det kunde kännas som att jag blev behandlad som ett litet barn med mindre frihet än vad jag är van vid. Eftersom jag inte fick lov att lämna staden utan vuxet sällskap kände man sig ganska låst ibland. Det kunde också vara jobbigt med hemlängtan men oftast var det relaterat till att något jobbigt hade hänt i USA.
Om ni undrar något mera får ni jättegärna fråga :)
